'Peak Oil' var ett stort samtalsämne under början av 2010-talet då råoljepriset spräckte 100 dollarsgränsen och då rädslan om det finns tillräckligt olja kvar på jordklotet förstärktes.  Med termen 'Peak Oil' avses den tidpunkt då den globala oljeproduktionen svänger neråt trots att man pumpar med full kapacitet. Denna tidpunkt föregås av att de globala oljereserverna börjar minska. Termen skulle gagnas av att till begreppet tillägga ordet 'billig', exempelvis 'Peak Cheap Oil'. Då man bedömer och analyserar begreppet är det nämligen till fördel att skilja på olika typer av oljereserver som en funktion av deras produktionskostnad och tillgänglighet. Den bästa varan är Mellanösteroljan som man så gott som med ett öskar direkt från ökensanden kan skövla in i bensintanken. Den andra ytterligheten utgörs av Venezuelas tjockolja och den kanadensiska oljesanden vars produktion är gruvverksamhet coh inte alls något oljepumpande och som är betydligt dyrare och mer besvärligt. Mellan ytterligheterna i termer av produktionskostnad placerar sig djuphavsoljan och skifferoljan. I oljereservs-statistiken presenteras dock ofta all olja tillsammans som om det vore frågan om likavärda fyndigheter vilka de alltså inte är.